mellanmjolksliv.blogg.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läste ett inlägg om kvinnor i IT-branchen där en kvinna (antar helt ovetandes att det var en kvinna) helt rabiat började hävda att kvinnor i IT-branchen är djupt diskriminerade och att de oftast åsidosätts varvid det var nödvändigt med kvotering. En kommentar till artikeln gick ännu längre och snackade om att kvinnor inte ska använda smink då detta är patriarkatets sätt att förtrycka kvinnor.

Kände genast att jag fick utslag.

Under gymnasietiden var jag med att starta en feministisk förening som tydligen levde kvar i många år på skolan. Vi var ganska seriösa och läste feministiska skrifter som vi sedemera diskuterade. Det som gjorde att jag senare slutade kalla mig feminist var att jag insåg att man kan diskutera allt ur ett feministiskt perspektiv och att det mest jämt spårar ur och landar i slutsatser som saknar all verklighetsförankring.  

För att uppdatera mig om vad som diskuteras idag i de feministiska kretsarna har jag surfat runt i några communities och läst vad som diskuteras. Det som slår mig först är att personerna som skriver i uttalade feministiska communities inte alls är lika banalt utflippade som de som kommer fram i main stream media (aftonbladet, dn, debattprogram på TV osv).  Snarare verkar de ganska sunda och pratar ofta om humanism som något likvärdigt med feminism. Man pratar om den skada som extremfeminister gör på den feministiska rörelsen. Lite trist att det är de vilt gapande extremfeministerna som ses och hörs. Men så är det väl alltid.

Feminism behövs. Ungefär som att arbetarrörelsen tidigare har behövts och till viss mån fortfarande behövs. Det balanserar upp samhället. Utan starka fackförbund tror jag inte att arbetarna skulle kunna ha haft det så bra som de har idag. Men när företag bojkottas och sedan går i konkurs för att ett fackförbund vill att de ska ansluta sig till facket, trots att inga anställda vill detta, då har det gått för långt. Man kan inte driva frågor utöver rimlighetens gränser. Lite så är det med feminism. Lite är bra, mycket är förfärligt.

Måste också lägga en kommentar till HEN-diskussionen. Som en förespråkare av språks utveckling gjorde mitt inre små volter när begreppet lanserades. Kanonbra i samband där man inte vill använda MAN men ändå personifiera ett sammanhang. ”Man får inte slå små djur” – ”Hen får inte slå små djur”. Vilken fantastisk språkutveckling men jäklar vilken feministisk debatt det blev om detta. Mer om der en annan gång. 

Så ja, saffransbullarna är i ugnen, köket är kliniskt rent, uppfarten är skottad och barnen står och tindrar ikapp med granen. In my dreams. IRL mjöl över hela köket, degen vill inte jäsa riktigt (kanske för att spadet var lite för kallt) och barnen är förvisade till tv-rummet så jag kan röja. Puh. Inte alltid lätt att leva upp till idealet som finns i mitt huvud. 

 

Men det är i alla fall julpyntat och fint...nästan fint. Granen skulle kanske kunna ha några fler pumlor, 120 st låter mycket men jag kan fortfarande se kala fläckar. Behöver köpa fler adventljusstakar för alla fönster är inte upplysta, GARDINERNA ÄR INTE UPPSATTA, crap jag har glömt sätta upp dem. Klapparna är inte inhandlade och jag har inte hunnit träna idag. SUCK. Skotta har jag inte heller hunnit, satan att all snö måste komma på en gång. Men icket att jag ger mig ut i 15 graders kyla, vi får baske mig plumsa i morgon bitti!

 

Måste uppdatera FB-statusen får kanske bli "Vilken härlig vinterdag vi har. Tur att vi får så mycket snö. Bullarna blev jättegoda och mina barn har skitit guld idag igen, tänka sig."

 

Dax att baka ut de bullarna och röja i köket.