mellanmjolksliv.blogg.se

Laddar inför en ny utmaning. Det handlar om att hitta den fulaste outfitten jag har i garderoben. Utgallringen har redan börjat. Möjligen kommer det att anordnas en omröstning så stay tuned.

Deltagit i en hangout med Arun Gupta och umejug:en. Fastnade på en bild som han tvittrade! Me famous in the Java community!  

 

https://twitter.com/arungupta/status/311546051096084481/photo/1

Min älskling är döende och måste ersättas. Frågan är hur jag någonsin kommer att hitta en likvärdig följeslagerska som passar min personlighet?

På samma sätt som man kan para ihop hundar med sina hussar och mattar kan man para ihop mobiltelefoner med sina ägare. Exempelvis har kortväxta män gärna större modeller (Samsung Galaxy Note), iphone5 med sin strikta, kantiga och genomtänkta modell passar dito människor. Sony Experias slittåliga exteriör matchar den sportiga typen medan HTC ägs av pionjärerna som var de första att köpa smart hones men som ännu inte har råd att byta upp sig.

Enligt sajer jag googlat på är Android-telefoner inte tilläckligt coola än, i USA, så väldigt få kändisar har det medan det är status med en BlackBerry. En annan sajt hävdar att Androiden väljs av tekniknerden medan den trendiga väljer iphone. Telefoner med Windows som OS köps av personer som inte vill spendera tid på att lära sig telefonen utan att den bara ska fungera. De är annorlunda utan att stärva efter detta.

Hittade en sida med en quizz för att ta fram den perfekta telefonmatchningen. Enligt den ska jag ha en mobiltelefon som tål min äventyrliga livsstil(!) så som Samsung Galaxy Rugby Pro eller Sony Experia Z. http://www.mobiledia.com/guides/quiz/ Humm….

Frågan kvarstår. Vilken telefon matchar min fylliga, skojfriska, sociala och rastlösa personlighet och samtidigt kommer rock my world?

 

http://www.digitaltrends.com/mobile/pick-your-phone-by-your-personality/

http://www.brighthub.com/mobile/google-android/articles/125364.aspx

Youtube och Spotify går heta så här timmarna före le grand final i Melodifestivalen. De heta samtalsämnena just nu är vem som vinner. I början av tävlingen lyftes Skellefteåkillen (noga att påpeka att han är norrlänning) David Lindgren fram som en potentiell vinnare, något som han inte ens själv tror på längre. VK tippar på Yohio, vilket också spelsajterna gör då Yohio har lägst odds. Bolibompas tittare håller dock på Anton Edwall medan hårdrockarna vill se Gyllenhammar fjutta på deras obäddade sängar.

Vem blir det då? Ingen aning. Har svårt att förutse vinnaren i år. Ohört trodde jag på Ulrik Munter men är numera tveksam till att han ror hem det hela. Om man hade fått fram samma känsla som projiceras i videon så hade han haft en chans men live är bidraget platt och Ulrik skriker mest i mikrofonen för att hitta av de höga tonerna. Jag hoppas inte Yohio vinner – varför? Låten suger! Om han skulle tvätta bort sminket och kränga på sig ett par jeans så skulle låten inte ens ha tagit sig till finalen. Han ställer upp med en gammal pudelrocklåt som gjorde sig bäst i början av 2000-talet. Såg en intervju med honom på Bolibompa (jag vet, tragisk källa men vad göra när det är det jag ser på). Han fick frågan av gudomligt vackra Malin, varför han tror att man röstar på honom. Svaret blev att barn gillar att klä ut sig. Inte ett ord om låten, vilket säger allt – Image, image, image.

Louise Hoffsten (så tråkig att klockorna stannar) och State of Drama (jättebra fast lite snäll) kan vi nog räkna ut direkt. Sean Banan och Ulrik Munter kan nog se sig slagna av både Yohio och Anton Edwall. Gubbstruttarna med ett namn som måste ha myntats under en väldigt blöt kväll – Ravaillacz kan nog kamma hem några röster från de som ännu minns Körbergs glansdagar. (Tur att mamma jobbar så den rösten får de inte!) Det står nog mellan Yohio och killen med den urlöjliga dansen. Seriöst, bara för att man är gay (!) behöver man inte dansa som en fjolla – Anton Edwall.

Hade jag fått välja vinnare hade det blivit Dansa Jalla Sawa – kommer svänga mina lurviga till den länge, länge. Men i finalen håller jag nog på Robin Stjernberg, inte för att han är en vinnare utan för att låten är förbannat cool. Försök sjunga med i wailandet i refrängen helt omöjligt!

Hörde på P3 om fenomenet att ryssar har skaffat videokameror till sina bilar. Detta har tydligen blivit vanligt för att kunna bevisa sin oskuld i en trafikolycka. Följdaktligen har YouTube blivit invaderad av mängder med filmer som visar galna trafiksituationer:

 

http://www.youtube.com/watch?v=itMdLTd1l4E

 

Vi har alla hört talas om att det finns diverse knasiga lagar i staterna. Har googlat fram länkar som listar helt makalöst knasiga lagar som de har 'over there'. Ta bara lagen om att det i Califonrnien är olagligt för en sekreterare att vara ensam med sin chef i ett rum. Eller att i Conneticut får man inte kyssa sin fru på söndagar. Roligast är nog att i Massachusetts är det olagligt att gå och lägga sig utan att ha badat först. I samma stat får man dock inte bada på söndagar. Hur upprätthåller man en sådana lagar och det skulle vara intressant att veta hur de har uppkommit. Många är nog resultatet av stämningar. Inför er nästa semester till Florida, kom ihåg att oralsex är förbjudet i the Sunshine State.

 

Men innan jag spyr för mycket galla över de galna amerikanerna, så har vi kanske några konstiga lagar också. I alla fall sedda med icke-svenskars ögon. Ta tex lagen om att men inte får måla sitt hus i vilken färg man vill eller att vi måste betala TV-licens.Vi förstår varför (kanske inte det där med att inte få måla sitt hus i vilken färg man vill) men en amerikan kan det nog te sig väldigt komunistiskt - http://www.dumblaws.com/laws/sweden

 

Enyoj:

http://www.2spare.com/item_66642.aspx

http://www.stupidlaws.com/

Står vid dvd-hyllan i videobutiken (eg Statoil) och funderar vilken film jag ska hyra för helgen.

Jag anser mig själv vara en normalbeläst människa som gillar se dokumentärer, faktaprogram och nyheterna. Ändå gör jag inte det längre. Som oftast väljer jag de lättsmälta serierna eller filmerna. Vid något tillfälle under mitt liv skedde det en skiftning från det jag vill göra till det jag faktiskt gör. Anledningen skulle helt enkelt vara trötthet. När jag väl hamnar i soffan om kvällarna är jag så trött att jag bara vill bli matad med glad energi, pepp, romantik eller något annat glättigt. En annan skulle kunna vara att jag inte använder den fakta jag ev skulle få av nyhetsprogram till något vettigt i alla fall. Bara för egen vinnings/allmänbildnings skull är inte längre anledning nog. Kanske ska jag försöka diskutera annat än flams på fikarasterna och på så sätt tvinga mig själv att hålla mig uppdaterad?

Så nu står jag här vid dvd-hyllan och ser att nyaste Bond har kommit ut. Det är en av de få filmer jag faktiskt har sett på bio och gillade den inte särskilt, men den är en sådan film som jag dras till. Men satan jag kan inte se ännu en värdelös film som inte ger mig något. Snabbt, innan jag ångrar mig, hugger jag ’Searching for Sugarman’. Dokumentär. Det känns bra. Pretto. Trots att den fått en flamsig Oscar. Upp till kamp mot trashifieringen.

 

För flera år sedan hörde jag en fras som har fastnat i huvudet. Det var William Pollack som målade upp den skrämmande bilden ”If we don't let our boys cry tears, they'll cry bullets.” Det måste ha varit i samband med Columbins-skjutningarna 1999, där två mobbade och alienerade killar skjuter ner sina klasskompisar. Vad jag förstår är Pollacks tes att pojkar uppfostras att inte klaga, klara sig själv, vara dominanta och att inte visa andra känslor än ilska. Av detta kan pojkar bli frustrerade och utagerande, något som inte passar in i tex en skolmiljö. Detta visas bl.a. genom att pojkar halkar efter flickorna i läsning och skrivning, något statistik visar. Statistiken visar också på att pojkar oftare diagnostiseras med inlärningsproblem och känslomässiga störningar. Effekten av allt detta är dåligt självförtroende, dålig hälsa och ökad kriminalitet. Detta, enligt Pollack, för att pojkar har lärt sig att hålla inne med sina känslor och vara starka.

Det blir också svårare att diagnostisera depression bland pojkar. Amerikanska pojkar mellan 10 och 19 år är 4 ggr mer sannolika att ta sitt liv än flickor, en siffra som har ökat med 300% de senaste åren. Av detta kom uttrycket som innebär att vi måste bryta uppfostringsmönstret gentemot våra pojkar, i annat falls skapar vi frustrerade och lågpresterade män och potentiella mördare. Som bevis hänvisar Pollack till en rad amerikanska massakrer.  Färskast i minnet för oss är kanske Sandy Hook-massakern Newton 2012, Batmanmassakern i Denver – 2011, Columbine-massakern -1999 och Virginia Tech massakern 2007.

Lite naivt, kanske, tänker jag att vi i Sverige inte uppfostrar våra pojkar efter samma matchoförebild som i USA. Samtidigt kan jag nog föreställa mig att tårar bland killar tolereras mycket mindre än tjejers, i alla fall i högre åldrar. Och att det inte är för inte att killar syns och hörs mer i klassrummet, även om det är för att bråka. Dessutom visar även svensk statistik på att tjejer klarar sig bättre än killar i skolan. Så, i vårt förlovade land där det är välsignat svårt att få tag på vapen, kan jag inte undgå att undra vad våra pojkar gör för att hantera ångest och känslor?

 

http://www.ext.colostate.edu/pubs/columncc/cc061113.html

http://www.youtube.com/watch?v=yaTEefLV7ak

http://en.wikipedia.org/wiki/Real_Boys

https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/william-pollack/real-boys/

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=7297159

Fram till för 22 år sedan ansågs homosexualitet som en sinnessjukdom (var det samma sak med flator, känns inte riktigt så, att kvinnor bodde ihop kunde till och med min väldigt gammalmodiga farmor förstå). För 15 år sedan var det fortfarande väldigt konstigt med trans- eller bisexuella och bara till för några år sedan höjde begreppet queer många ögonbryn. Det sistnämnda är kanske fortfarande sant. Jag inser att HBTQ människor och livsstilar inte är accepterade överallt i samhället men bra nog mycket mer än det var för några år sedan. Det är väl få som inte känner någon som är homo eller bi.

Är detta alla olika typer av normaliserade och accepterade sexuella läggningar vi kommer att få se? Om ett par år kommer kanske människor öppet erkänna sig som nekrofiler, feteschister, asexuela, polyamorösa, kronofiler, voyeurister, exhibitionister, hebifiler eller efebofiler. Vid sidan av homo-, bi- och heterosexualitet är de uppradade begreppen snarare sexuella preferenser eller beteenden än sexuella läggningar. Många av dessa sexuella preferenser klassas inom psykologin som parafiler, dvs sexuella störningar. Känns inte detta igen? För 30 år sedan ansågs det som idag, i vår kultur, anses som normalt till ett sjukligt beteende – en parafil. Så det är väl inte helt otroligt i ett land där det är kutym att acceptera oliktänkande (i alla fall på ytan) att några av dessa sexuella preferenser blir accepterade i framtiden. I alla fall så länge som det inte skadar någon annan och båda (eller alla inblandade) är med på det. Hebifili och efebofili, tillsammans med pedofili, är något som förhoppningsvis aldrig blir ok. 

Hade en intressant diskussion med min granne, chefen, som jobbar inom socialpsykiatrin. Jag testade min teori om att man kan stävja drogutbredningen bland unga genom att sänka åldern för när man får handla alkohol. Kort sagt, få kidzen dricka alkohol istället för att ta droger, ungefär som man gjorde när jag var ung. Detta bör också göras innan det blir helt ok att ta droger. Mina argument höll inte många sekunder mot chefen. Däremot lanserade hon en ny kontroversiell teori; Stäng ner Internet och rädda våra ungdomar från droger. Via Internet flödar ju drogerna in i våra hem så det enklaste för att stoppa detta vore att helt sonika stänga ner Internet. Undra vad våra politiker skulle säga om ett sådant förslag. Tror dock att ungdomar inte har tillräckligt högt värde för att göra något sådant drastiskt. Hade de det skulle vi nog satsa mer på barnomsorg och skolan i allmänhet. Men det skulle ju onekligen vara en drastisk åtgärd. Kanske skulle man kunna åldersbegränsa Internet. Alla över 21 fick en personlig kod med vilken man loggade in och fick tillgång till nätet. De som lånade ut sin kod var således 'langare'. På så sätt kanske böckerna skulle få ett uppsving igen och plagiatet i skolorna skulle minskas på samma gång. Så också nätmobbningen och spelberoendet (i alla fall kapa alla spel som kräver uppkoppling). Utnyttjandet av naiva flickor som lägger ut bilder på sig själva skulle också minska. Vad har eg. ungarna på nätet att göra?

 

Intressant tanke, eller hur?

 I valet och kvalet om vilken väska det blir imorgon. Ska jag välja liten och nätt med attityd eller stor och prålig?