mellanmjolksliv.blogg.se

För flera år sedan hörde jag en fras som har fastnat i huvudet. Det var William Pollack som målade upp den skrämmande bilden ”If we don't let our boys cry tears, they'll cry bullets.” Det måste ha varit i samband med Columbins-skjutningarna 1999, där två mobbade och alienerade killar skjuter ner sina klasskompisar. Vad jag förstår är Pollacks tes att pojkar uppfostras att inte klaga, klara sig själv, vara dominanta och att inte visa andra känslor än ilska. Av detta kan pojkar bli frustrerade och utagerande, något som inte passar in i tex en skolmiljö. Detta visas bl.a. genom att pojkar halkar efter flickorna i läsning och skrivning, något statistik visar. Statistiken visar också på att pojkar oftare diagnostiseras med inlärningsproblem och känslomässiga störningar. Effekten av allt detta är dåligt självförtroende, dålig hälsa och ökad kriminalitet. Detta, enligt Pollack, för att pojkar har lärt sig att hålla inne med sina känslor och vara starka.

Det blir också svårare att diagnostisera depression bland pojkar. Amerikanska pojkar mellan 10 och 19 år är 4 ggr mer sannolika att ta sitt liv än flickor, en siffra som har ökat med 300% de senaste åren. Av detta kom uttrycket som innebär att vi måste bryta uppfostringsmönstret gentemot våra pojkar, i annat falls skapar vi frustrerade och lågpresterade män och potentiella mördare. Som bevis hänvisar Pollack till en rad amerikanska massakrer.  Färskast i minnet för oss är kanske Sandy Hook-massakern Newton 2012, Batmanmassakern i Denver – 2011, Columbine-massakern -1999 och Virginia Tech massakern 2007.

Lite naivt, kanske, tänker jag att vi i Sverige inte uppfostrar våra pojkar efter samma matchoförebild som i USA. Samtidigt kan jag nog föreställa mig att tårar bland killar tolereras mycket mindre än tjejers, i alla fall i högre åldrar. Och att det inte är för inte att killar syns och hörs mer i klassrummet, även om det är för att bråka. Dessutom visar även svensk statistik på att tjejer klarar sig bättre än killar i skolan. Så, i vårt förlovade land där det är välsignat svårt att få tag på vapen, kan jag inte undgå att undra vad våra pojkar gör för att hantera ångest och känslor?

 

http://www.ext.colostate.edu/pubs/columncc/cc061113.html

http://www.youtube.com/watch?v=yaTEefLV7ak

http://en.wikipedia.org/wiki/Real_Boys

https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/william-pollack/real-boys/

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=7297159

Fram till för 22 år sedan ansågs homosexualitet som en sinnessjukdom (var det samma sak med flator, känns inte riktigt så, att kvinnor bodde ihop kunde till och med min väldigt gammalmodiga farmor förstå). För 15 år sedan var det fortfarande väldigt konstigt med trans- eller bisexuella och bara till för några år sedan höjde begreppet queer många ögonbryn. Det sistnämnda är kanske fortfarande sant. Jag inser att HBTQ människor och livsstilar inte är accepterade överallt i samhället men bra nog mycket mer än det var för några år sedan. Det är väl få som inte känner någon som är homo eller bi.

Är detta alla olika typer av normaliserade och accepterade sexuella läggningar vi kommer att få se? Om ett par år kommer kanske människor öppet erkänna sig som nekrofiler, feteschister, asexuela, polyamorösa, kronofiler, voyeurister, exhibitionister, hebifiler eller efebofiler. Vid sidan av homo-, bi- och heterosexualitet är de uppradade begreppen snarare sexuella preferenser eller beteenden än sexuella läggningar. Många av dessa sexuella preferenser klassas inom psykologin som parafiler, dvs sexuella störningar. Känns inte detta igen? För 30 år sedan ansågs det som idag, i vår kultur, anses som normalt till ett sjukligt beteende – en parafil. Så det är väl inte helt otroligt i ett land där det är kutym att acceptera oliktänkande (i alla fall på ytan) att några av dessa sexuella preferenser blir accepterade i framtiden. I alla fall så länge som det inte skadar någon annan och båda (eller alla inblandade) är med på det. Hebifili och efebofili, tillsammans med pedofili, är något som förhoppningsvis aldrig blir ok. 

Hade en intressant diskussion med min granne, chefen, som jobbar inom socialpsykiatrin. Jag testade min teori om att man kan stävja drogutbredningen bland unga genom att sänka åldern för när man får handla alkohol. Kort sagt, få kidzen dricka alkohol istället för att ta droger, ungefär som man gjorde när jag var ung. Detta bör också göras innan det blir helt ok att ta droger. Mina argument höll inte många sekunder mot chefen. Däremot lanserade hon en ny kontroversiell teori; Stäng ner Internet och rädda våra ungdomar från droger. Via Internet flödar ju drogerna in i våra hem så det enklaste för att stoppa detta vore att helt sonika stänga ner Internet. Undra vad våra politiker skulle säga om ett sådant förslag. Tror dock att ungdomar inte har tillräckligt högt värde för att göra något sådant drastiskt. Hade de det skulle vi nog satsa mer på barnomsorg och skolan i allmänhet. Men det skulle ju onekligen vara en drastisk åtgärd. Kanske skulle man kunna åldersbegränsa Internet. Alla över 21 fick en personlig kod med vilken man loggade in och fick tillgång till nätet. De som lånade ut sin kod var således 'langare'. På så sätt kanske böckerna skulle få ett uppsving igen och plagiatet i skolorna skulle minskas på samma gång. Så också nätmobbningen och spelberoendet (i alla fall kapa alla spel som kräver uppkoppling). Utnyttjandet av naiva flickor som lägger ut bilder på sig själva skulle också minska. Vad har eg. ungarna på nätet att göra?

 

Intressant tanke, eller hur?

 I valet och kvalet om vilken väska det blir imorgon. Ska jag välja liten och nätt med attityd eller stor och prålig?

 

 

Imorgon tänkte jag ha på mig det här. Bekväma och moderiktiga kläder. Keps känns rätt i vinterkylan och min Giants t-shirt visar att jag är intresserad av hockey. Kan dock inte bestämma vilka skor jag ska ha till. Mina supersköna vandringskängor från 1997 eller de lite mer glammiga Foppatofflorna. Silver känns inte riktigt rätt på jobbet så det får nog bli vandringskängorna. 

 

 

 

Sitter här, klockan är snart nio och ett barn är fortfarande vaken. Jag har hållit på att lägga dem i en och en halv timme och är helt slutkörd. Innan vi fick barn och medan de var små plöjde jag barnuppfostringsböcker och gick till och med en kurs i hur man uppfostrar barn enligt en viss teknik. Nu fem år senare har jag glömt allt och kör mest på känn eller snarare ’på ork’. Allt eftersom tiden går visar sig detta gå sämre och sämre. Är lite rädd att jag vaknar upp med tonåringar som är helt bortom räddning. Av detta är det dags att sätta upp några tydliga mål och fundera ut vilka områden som bör satsas på. Läggningen har inte varit ett sådant område då vi tidigare inte har haft några direkta problem med det, vilket vi nu har fått. Så här måste det läggas lite tid på att fundera ute en tydlig strategi. Matsituationen är en annan punkt som måste styras upp. Rutiner och stringens, motivering och belöning är väl framgångsfaktorerna men är inte alltid lätt att frambringa om man lägger till faktorer som egen trötthet eller stress.

Tips och idéer mottages gladeligen!

Känsliga personer avråds från att läsa.

Med jämna mellanrum blossar debatten kring p-piller upp i media. Denna gång handlar det om att p-piller är gratis i vissa landsting medan tjejer får betala i andra. I samband med dessa diskussioner upprepas farorna med tredje generationens p-piller – den ökade risken för blodproppar. Min fråga/fundering är varför äter tjejer över huvud taget p-piller? Varför är det upp till tjejen att skydda sig? Kort sagt ska hon trycka i sig hormoner och riskera få en blodpropp för att… ja ska vi nu vara helt ärliga… det är bökigt med kondom eller för att hans upplevelse inte ska avtrubbas. På riktigt tjejer, varför ska jag först måsta komma ihåg att ta pillren varje morgon, lägga ut en liten förmögenhet på dem, följa upp med gynundersökningar och trycka i mig hormoner som kan vara skadliga för att han ska skörda alla fördelar? Hur bökigt är det egentligen med kondom?

Jag tror många tycker det är bökigt att köpa dem för man vet ju inte hur många som ’går åt’ och tjejen i kassan kanske kan tro att du ska ha sex, vilket är lite pinsamt. Tror även att det dessutom är oromantiskt att mitt i akten, pausa och förbereda sig. Dessa två anledningar måste dock ses som väldigt små. Själva… mamma sluta läsa nu… påträdandet går ju att göra hur sexigt som helst, i alla fall om man får tro ’Femti nyanser av honom’, vari Gray använder kondom en hel del (genidrag för att promota kondomen!). Emellertid, den största anledningen till att kådisen väljs bort måste väl vara avtrubbningen, som jag valt att kalla det. Kan inte argumentera mot det men tror att mycket här är en vanesak och en vanföreställning.

 Från min synvinkel ser jag många fördelar med kondom, de skyddar mot könssjukdomar vid tillfälliga förbindelser (tänka sig att det finns idioter som inte använder kondom vid tillfälliga förbindelser, ”hon/han såg ju fräsch ut” -idioter!) men det skyddar även mot… här kommer det…. kladdet! Varför i herrans namn ska tjejen ansvara för även det? Kanske kan man tänka sig andra lösningar, tex spiral, tänker kanske någon? Samma feltänk här. Varför skulle jag sätta in ett främmande föremål i min kropp för att någon annan ska slippa bry sig? Är anledningen till varför kondom inte används det att det trots allt ses som hennes ansvar att skydda sig? Blir hon gravid är det hennes fel och hennes ansvar till synen och sist. Jag hoppas att så inte är fallet.  

Varför har inte p-piller för killar slagit igenom? Kanske tycker killar att det är onaturligt att skjuta in hormoner i kroppen(!) Det finns även andra preventivmedel för män, tex Pro-Vas, som är en klämma som sätts på sädesledaren och kan tas bort om så önskas. Detta verkar inte heller ha blivit någon hit. Men i ärlighetens namn, varför ska killar bry sig om att skydda sig när tjejer så gladeligen verkar göra det istället. Tjejer, det är dags att sätta P för p-piller och överlåta ansvaret åt killarna.