mellanmjolksliv.blogg.se

Nu har det börjats - julpusslet. Var och när ska vi fira lilla julafton, vilka ska vara med och det viktigaste, vad ska vi äta? Ska vi göra något nytt eller ska vi hålla oss till det traditionella? En familj kan inte då en annan kan inte annars. Ska vi göra något mer än bara äta och umgås? Brukar bli rät trist att bara äta, kanske skulle vi ha en aktivitet före? På självaste julafton då, hur ska vi få den att bli så där tindrande och speciell för barnen? Att gå och vänta en hel dag för att få öppna 15 julklappar var, är det verkligen det bästa vi kan erbjuda våra barn? Jag vill ju att de i framtiden ska tänka tillbaka på sina barns julaftnar och känna att de verkligen var de bästa. Och jag vet ju redan nu att även om jag lovar mig själv att inte stressa så kommer jag springa som en galning dagarna innan jul och hamstra mat och klappar. Samma sak varje år, jag kommer vara sur, tvär och sönderstressad. Därtill kommer jag stå i flera förbannade dagar och laga mat, ända in i det sista. Jag kommer stå och svettas vid spisen när andra tittar på Kalle, Kalle! Samma jäkla kalle som alla år. När vi väl sätter oss och ska äta så äts klart på några minuter. När sedan paketen öppnas så leker barnen hellre med presentpapperet eller lådorna än de dyrt inköpta presenterna! Jävla skit-jul. 

 

Varför kan det inte vara som när vi var små? Man låg och väntade på att tomten skulle komma och lämna ett paket under natten för att sedan kliva upp innan 6 och öppna det. Leka hela dagen med den fina julklappen och invänta årets högpunkt - Kalle. Därefter sätta sig vid ett överdådigt uppdukat bord och invänta mammas årliga kommentar - "Nu äter vi långsamt". 10 minuter senare är vi klara och sitter och stirrar på paketberget under granen och väntar på att tomten ska komma. Till sist kommer den - paketöppnarorgien! Skidor, dockor, lego, nu är julhelgend räddad. Mätta av intryck och julgodis knoppade man in sent, redan längtandes efter nästa jul.