mellanmjolksliv.blogg.se

Jag blev hånad igår, av en annan bloggare, för att jag inte följde med och lämnade blod. Min ursäkt är att jag har för små vener, det är sannt. Jag ska berätta hur det är när jag måste lämna blod för provtagning. Det första jag säger till sköterskan är att jag är svårstucken för det har de tidigare sköterskorna sagt att jag ska säga. Den första reaktionen är "tycker du det är obehagligt?". Njae, inte mer än någon annan, eller jo kanske lite, men det säger jag aldrig, tuff som jag är. Det nästa jag berättar är att jag har en åder på vänster arm, som kanske inte ser mycket ut för världen men det är det bästa jag har att erbjuda. Därtill bör de använda en fjärilsnål, dvs en nål för barn, vilken är extra tunn.

 

Det som alltid alltid händer här är att sköterskan klappar fram en fet och pulserande åder på höger arm och jag ser att hon funderar på vad det är för klåpare jag tidigare mött efter som det där blir ju lätt som en plätt. Med en vanlig nål börjar grävandet efter den feta ådern. Men vad de missar är att det är en rullande jäkel. Här skiljer sig de erfarna och prestigelösa sköterskorna från de nyare och mer ambitiösa. De förstnämnda inser strax att jag kanske hade belägg för det jag sagt och byter till en fjärilsnål och tar ut det blod som behövs från den tunna, knappt synliga ådern på flajen på vänster arm. De mer ambitiösa sköterskorna ger sig inte, ådern är ju fet och stor och pulserande! Länge GRÄVER de med nålen i armen för att få fatt på ådern och för att inte erkänna att de har fel söker de reda på en lika stor åder på arma armen och samma procedur börjar om. Det är här, just innan jag svimmar av blodtrycksfall som jag viskar "fjärilsnål". Oftast brukar den allra mest enträgna sköterskan ge sig nu och göra som jag säger.

 

Jag har varit med om några skräcktillfällen, innan jag upptäckte fjärilsnålen. Jag har fått fylla två rör genom att sticka hål i fingertopparna och pressa fram blod, droppe för droppe. Förstå hur lång tid det tar och hur otäckt det är att krama fram blod ur varje finger för att fylla TVÅ rör. Vid ett annat skräcktillfälleblev jag skickad runt på olika sjukvårdsinstanser i stan och vid varje stopp var det någon som försökte sticka mig, utan att lyckas. Till slut hamnade jag på narkosen där man hittade en åder på foten. Då hade jag blivit stucken 27ggr på en dag.

 

Jag har faktiskt varit och försökt lämna blod men på blodgivarcentralen är man så pass rutinerad att man ganska snabbt inser att det inte är någon ide att sticka in en marinadspruta i en hårstråstjock åder. Så det är därför jag inte kan ge blod.

 

Vad har du för ursäkt?