Why Poverty?
Sitter med gråten i halsen men tvingar mig se vidare på Why Poverty? Jag vill helst stänga av TV:n och gå och krama mina barn. Men jag måste bli påmind om detta med jämna mellanrum. Alla måste bli påminda om detta. Helt plötsligt blir allt relativt. Att jag har det pissigt på jobbet kanske inte är så farligt, jag har ju ett jobb, och bil och bostad och kläder och mat. Mår fysiskt dåligt av att tänka på att det finns barn i denna minut som håller på att svälta ihjäl och föräldrar som inte kan göra annat än att se på. Eller föräldrar som säljer sina några barn för att kunna försörja resten av familjen.
Måste det finnas fattigdom? En intressant frågeställning är, är du beredd att sänka din levnadsstandard för att höja den i tredje världen. Hell yes! Jag åker gärna kollektivt, avstår TV:n och utlandssemestern(!) för att hjälpa tredje världen. Två nya tankar föds – Varför gör jag inte det då och om jag gör det, vad hjälper det? Jag skänker pengar varje månad, det var min egen överrenskommelse för att få skaffa Spotify unlimited. Men helt klart skulle jag kunna ge mer. Jag ska skaffa mig ett fadderbarn. Helt klart. Så blir det. Bättre till än ifrån…eller? En skrämmande tanke är att detta bara lättar mitt dåliga samvete så att jag kan köpa de där onödiga prylarna utan att skämmas (som med Spotify).
En sista tanke. Skulle jorden klara av att föda en hel värld där alla hade samma standard som vi i i-länderna? Knappast. Vi behöver billig arbetskraft och billiga råvaror för att bibehålla vår standard. För att lätta våra samveten skänker vi med jämna mellanrum smulorna från våra proppfulla bord. Undra om det finns någon helhetslösning som fungerar för alla?